God Jul

Julafton. En dag med barnen, mycket ståhej med allt och nervöst väntande på jultomten. Det har gått bra, i trötthetens tecken mest och det har varit en väldigt lång dag.

Julklapparna var över förväntan, så det verkar som att jag varit snäll i år.

Mycket krama bebis, lukta på bebis och klappa bebis.

Jag vet vad som fattas i mitt liv. Han fattas. Han som får hela mitt hjärta att le med bara ett litet sms. Han som aldrig kommer bli min. Och jag förbannar livet men ler ändå, för det är ju trots allt jul.

Fotspår i snön

"Only sorrow and pain will fill your heart tonight. Everything that will remain is your heart next to mine."

Jag kan inte sluta tänka på dig. Det är inte logiskt. Det har gått sex månader sen jag sist såg dig, men ändå finns du i mina tankar varje dag. Hatkärlek. Eller bara äkta kärlek. Vet jag skillnaden? Såna där känslor som man inte får hur som helst, men för dig. Då var jag säker på att allt skulle bli så perfekt, bara vi var tillsammans. Nu vet jag ingenting alls längre. Jag går vidare om och om igen och halkar fortfarande tillbaka.. till dig.

Julstädningen är nästan färdig. Julpyntet är framme och jag sitter i ljuset av julstjärnan och elva levande ljus, filosoferar och undrar hur livet kommer bli när jag inte längre får välja själv. Det är inte långt kvar längre, tjugo dagar, sen behöver jag har framtiden framför mig.

Paniken växer. Har tappat alla viktiga delar av mitt jag, det som kunde kontrolleras förr i tiden. Febern talade om för mig att allt inte står rätt till, att det är dags att ta det lugnt. Jag behöver mer tid. Själen har inte återhämtat sig. Tvärtom, den är mer vilsen och kaotisk nu än för ett tag sen.

Jag vill se mina fotspår i snön. Veta att jag varit där. Allt är luddigt nu, luddigare än på länge. Och jag som inte ens tycker om snö.

Sommarlyckan är long gone.
Everything that will remain is your heart next to mine.