Jag har sovit sammanlagt 2,5 timme sen jag kom ombord igen. Det blev alkohol och mysigt sällskap igårkväll/natt och inte så mycket sömn, men jag njöt av att få känna mig delaktig igen. Varma kramar som fick mig att känna mig lite mer hel.
Ibland har man vänner som man inte visste om. Det uppskattas. En peson som jag knappt pratat med innan tröstade mig när jag fick beskedet om Sibbe och nu kom hon och frågade hur jag mår.. Jag fick en kram som uppskattades och hon sa att hon fanns där om jag behövde henne. Och detta från en person jag knappt pratat med innan. Vissa människor är bra fantastiska.
Jag har en underlig saknad i bröstet som jag inte alls vill ha. Förvirrande känslor som jag vet bara finns för att jag är båtjag och hemmajag kommer känna helt annorlunda. Förbjudna känslor. Kanske går de bort snart. Jag hoppas det.
Nu är det inte länge kvar av detta passet. Ska till Mirja på söndag och det känns jättetrevligt. Vissa vänner som finns så långt borta men ändå så nära behöver man en dos av när man har chansen. Jag ser verkligen fram emot det :)
Saknaden efter de som är borta från den här jorden är stor. Det är overkligt. Sibbe kan inte vara död. Han kan bara inte det. Jag vägrar. Kanske blir det verkligt när jag kommer hem, just nu har jag ändå slagit av de där tankarna, även fast det är ett stort hål i bröstet på mig.
Sömn nästa.
Sen jag kom ombord: Jobba 17.30-23.00. Festa. Sova 05.45 Vakna 08.00 Jobba 09-16 Rast. Jobba 16.30-18.30. Rast. Sova en halvtimme, handla taxfree, äta lite. Jobba 21-02.30. Nu, SOVA!
lördag 20 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar