Små saker, neutrala samtal, negativa toner och positiva händelser.. allt ställer till det i huvudet på mig och suger ut all kraft ur mig. Orken. Vart tog den vägen? All energi jag hade, de där som drev mig och fick mig försöka leva livet som jag ville, på allra bästa sätt. Borta.
Jag kör på tills batterierna tar slut. Och sen är jag värdelös ett tag.
Det verkar som att allt vill hända på en och samma gång. Människor jag varken sett eller hört av på evigheter hoppar in i mitt liv igen och gör mig påmind om saker jag varken vill eller borde tänka på just nu.
Läkaren ordinerade vila. Men hur vilar man från något som fortsätter jaga en hela tiden? Hur vilar man från sitt liv?
Ibland funderar jag på att flytta iväg ett tag. Kanske ett halvår till Finland o plugga nåt totalt ointressant. Då kanske jag nångång kunde släppa iväg all smärta jag bär omkring på.
Jag vill vara en vän. Jag vet att jag kan vara det, men inte med vissa personer just nu. Jag är för rädd. Kan vänskap vara passivt?
Jag kör på tills batterierna tar slut. Och sen är jag värdelös ett tag.
Det verkar som att allt vill hända på en och samma gång. Människor jag varken sett eller hört av på evigheter hoppar in i mitt liv igen och gör mig påmind om saker jag varken vill eller borde tänka på just nu.
Läkaren ordinerade vila. Men hur vilar man från något som fortsätter jaga en hela tiden? Hur vilar man från sitt liv?
Ibland funderar jag på att flytta iväg ett tag. Kanske ett halvår till Finland o plugga nåt totalt ointressant. Då kanske jag nångång kunde släppa iväg all smärta jag bär omkring på.
Jag vill vara en vän. Jag vet att jag kan vara det, men inte med vissa personer just nu. Jag är för rädd. Kan vänskap vara passivt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar