Fientlighet

Tiden flyger iväg. Det händer mycket saker på en gång och jag har inte riktigt haft tid att reflektera. Vad är det som händer egentligen?

Jag har upptäckt att min fientliga sida kommit fram igen. Den där sidan av mig som gör att jag blir lätt irriterad på människor, som många gånger gjort mig ovän med personer som jag tycker mycket om. Det är en sida som jag inte riktigt är tillfreds med, som gärna förstör för mig, får mig att göra oförlåtliga saker. Kanske är det ett tillfälle för mig att öva mig att stå emot det.

Ångest har varit mycket påtagligt det senaste. Inte bara i mitt liv, det har funnits lite här och där runtomkring mig. Jag har velat krama bort den från de jag tycker om, tillsätta den hos någon när jag varit arg. Att bry sig om, är de när man vill att andra ska må bra? Eller är det när man vill att det ska bli bra sen? För hur viktigt är just nu egentligen?

Personligen borde jag leva mer i -sen-, inte så mycket -just nu-. Det är så de stora förändringarna görs, det är så man kan förbättra det för sig. Någon gång sen får det blir dags att leva just nu. Den tiden är inte nu. Nu är tiden för att börja förbättra saker, börja jobba mot något som blir bra. I framtiden.

Mitt wii finns till för att få mig att motivera mig mer till träning. Det är roligt att träna med den och man kan tävla mot sig själv i träningen. Förbättring. Det är snart dags att börja ta tag i det eviga problemet.

Men varför ser ingen det stora problemet även fast det är mitt framför ögonen på de?
När vågen visar små siffror börjar folk oroa sig, men ingen reagerar på när man långsamt men säkert går upp i vikt och äter mer o mer. "Hon har aptit" tänker folk. Nej, hon har ett problem. Ett stort jävla problem.

- vänner - sällskap - symaskin - wii - oro - öl - familj - stickning - ångest - aggression - tatueringar - bepanthen -

och ensamhet, ensamhet, ensamhet.

Hur blev det plötsligt så att jag står ensam kvar?