Tillbaka ombord på Cinderella. Denna gången jobbar lilla jag på Tapas & grill som nisse, vilket innebär massa diskplock och såna roliga saker. Dock är det helt okej, jävligt långa nätter dock. Jobbar 18-06.. men det funkar. Ont i fötterna! Men, övertidspengar. Allt väger upp i slutändan ;)
Det här med känslolivet är en underlig sak. Hur man hemma känner en helt annan sak än ombord, precis som om man var olika person på dessa stället. Personen som jag är så himla arg på och hemma skiter fullständigt i blir plöstligt saknad när jag kommer ombord. Kanske är det för att det är lite ensamt här när jag inte jobbar med mina vanliga kollegor. Eller kanske. bara kanske, är jag inte så arg iaf.. Prioritering igen.
Smärtan över livets förluster försvinner inte vart jag än är. Saknaden är stor, även fast jag är ombord. Vissa känslor är man alltid säker på, och detta är en av de. Jag vet vad som är rätt för mig, och det saknade, är så jävla rätt. Det är något som bara måste bli.
Det kanske blir en lång väntan, med ett hemskt avslut... eller en lång väntan värt varenda sekund. Jag hoppas på det senaste.. och jag drömmer om min fairytale-ending. För någonstans vet jag... att det är jag värd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar