Idag var det dags för mig att börja blogga. Kanske var det pga tristess, kanske för att jag tröttnat på att gömma mig i min helgondagbok, men här är jag nu. Vad jag kommer skriva här vet jag inte, hur länge det varar, det vet vi inte heller, men vi får se.
Varför Levoton Tuhkimo?
Jo, det är en av de bästa låtar (enligt mig) som gjorts i finsk musikhistoria, en av de låtar som först rörde mig, någonsin. Levoton Tuhkimo betyder på svenska ängsliga/oroliga/rastlösa Askungen och egentligen, vad beskriver mig bättre? Förutom att jag inte fått mitt lyckliga slut.. än. Men jag hoppas och ber till alla tillgängliga gudar och såna dära att jag är på väg dit.
Idag känns livet inte speciellt hoppfullt. Jag "trillade dit" i torsdags, första gången på månader. Det var länge sen jag fick en sån panikattack som jag inte kan själv hantera och få bort, så det blev en liten sväng till Sven och en massa mediciner som gör mig groggy, först nu börjar jag känna mig någorlunda levande igen. Mest av allt är jag besviken på mig själv, för att jag inte var så stark som jag intalat mig själv att jag blivit. allt pekade ju på det. Att jag mådde bättre. Jo, jag mådde bättre, det bara gick över.
Så idag har jag kramats med mamma och grillat. Skulle egentligen åkt iväg på jobb idag, men pga en väldigt ond armbåge efter min lilla attack i torsdags blev jag sjukskriven och är nu hemma fram till fredag. Ilska, gap, skrik och gråt, men hemma är jag, några dagar till.
Det här var mitt första inlägg. Det är jag som är Eskimo. God natt.
Kommentarer uppskattas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar