Rockbaren

Vilken underbar känsla. Att vakna i min egen säng. Vara hema, mitt eget underbara hem med mina egna saker och min mat. Obeskrivligt. Har varit borta hemifrån alldeles för länge.

Catti följde med mig hem efter jobbet, vi gick av samtidigt. Riktigt roligt har vi haft, suttit på balkongen med riktigt bra sällskap. Sån där liten lyckokänsla över hela mig sen jag kommit hem. Fram till inatt.

Vi hade varit hemma hos mig hela dagen och druckit öl och haft jätteroligt. Suttit på balkongen och spelat kort och bara umgåts. Så ska vi till rockbaren. Ja, alla vet, jag älskar rockbaren. Vi tar en taxi och kommer dit, ska gå in och lämna jackorna. Vakten, eller ja, han som står i garderoben tittar på mig och tar tag i mig och säger "Du tar det lugnt med alkoholen. Kommer ambulansen och hämtar dig vid två-tre tiden så portar jag dig för alltid"

Där försvann allt. Det blev bara svart.
Det var verkligen inte okej.
Vi åkte efter kanske en kvart. Jag kunde inte andas. Någon hade tagit ifrån mig mitt frirum. För rockbaren har verkligen alltid varit det där stället där jag kan känna mig trygg. Mitt hem som jag kallat det. 

Underbara människor som kramade på mig hjälpte mycket, lyfte upp mig så jag inte ramlade ner i avgrunden, men det här känns inte roligt alls. Nu till annat.

Ikväll ska vi på fest i berget :D Jag ser verkligen fram emot det och kommer ha en SUPERkväll. Bara så ni vet!

Jag återkommer med rapport om hur det var på jobbet, om stormen och om vännerna.