Sortera besticken

Förstår inte. Vill inte. Skjuta bort tankar som gör ont och försöka koncentera mig. Plocka disk, sortera glasen, diska undan, fyll på baren, fyll på i cafét, töm rökrummet, töm uppe på tolvan, behöver tolvan glas? ring tolvan, lämna glas, diska bort mackeriets disk, sortera blandglas, vad är klocka? dags att fylla på discot, shit, jag glömde askkopparna på tolvan, undra vad klockan är... jävla skit, två timmar kvar till att de andra kommer. Det är inte roligt att jobba själv när man har fyra ställen att hålla koll på och 1600 passagerare ombord.

Det mest avslappnande på en arbetsdag är att sortera besticken.

Ikväll har ångesten malt på nåt otroligt. Jag borde stannat hemma. Återkommande fras i mitt huvud, den borrar hål i huvudet på mig.

Om jag ändå vore bra nog.

En passagerare frågade mig hur jag mår. Det verkade skina rakt egenom. Jag log och sa "jo tack, det är bra, lite mycket att göra bara" vände mig om och kände gråten i halsen.

Nåt av det värsta som finns är att bli tvingad att le när det bara skriker i en. Jag vet. Jag gör det jämt.

Och till råga på allt är det två nya kassörskor i taxfreen. Inte konstigt att det inte finns jobb för mig.