Vardagen

Vart kom det här ifrån? Totala tomheten. Den bara hoppade på mig.

Nya mediciner som ska göra mig glader sägs det. Det enda jag ser är en jättelista med biverkningar som kan komma av medicinen. Och det är inga små biverkningar är det heller. Har man otur an man få anorexi, krampanfall eller hepatit. Medicinen som ges när ingenting annat funkar sa läkaren. Tack, jag känner mig så mycket friskare nu. På pappret står det om dagliga vredesutbrott och stark nedstämdhet. Jag vet att jag inte borde läsa de här, för att sätta ord på vad som är fel på en är bara ett sätt att göra det värre på.

I februari vill de att jag ska börja jobba igen. På 25%. Jag har lite blandade känslor om det hela, men försöker se det positiva i det. Människor blir en del av min vardag igen. Min förhoppning är att Ågrenska ska ha nåt till mig, saknar stället. Och att jobba natt.

Viktnedgången går lite som det gör. Jag sköter mig jättebra för en gångs skull men vikten går upp och ner. Har sammanlagt gått ner 2kg de här första 2 veckorna. Det är okej. Är rätt nöjd över hur mycket jag rört på mig det senaste. Moster får ut mig på promenader, det är väldigt bra. Träningsvärken efter karaten gör det dock lite svårt att gå längre sträckor.

Tomheten går inte bort med mat. Den har ingen anledning, ingen grund. Den liknar bara en panik som inte riktigt får lösa ut sig ordentligt. Något gnager. Jag vet inte vad.

Ljug inte för mig. Det gör bara allt så mycket värre.