Cellförändringar

Du behöver inte oroa dig, står de i brevet från Lundby sjukhus som damp ner brevlådan idag. Dina tester visade på cellförändringar. Du behöver inte oroa dig.

Jag vet inte om jag oroar mig. Det är mest att allting faller på mig på en och samma gång.

I måndags berättade mamma att en god vän till familjen gått bort. Han var inte bara en familjevän. han var någon som jag litade på, som jag berättade saker för. Han hälsade på mig på sjukhuset när jag låg där, det gjorde inte ens alla de jag umgicks med då, de som var mina närmaste vänner. Han firade jul hos oss ett år.
Han hade cancer. Det visste jag. Det hade blivit bättre men kom tillbaka, gång på gång om jag förstod de rätt. Jag visste inte att han låg på sjukhus. Och sen var han borta.

Fyra individer i min omgivning som gått bort sen september.
Och nu har jag cellförändringar.

Han sa alltid till mig att vara den jag är, oavsett vad andra tycker.

Jag går och gömmer mig under täcket och hoppas att när jag kommer ut, så händer något positivt som tar bort iaf en liten bit av allt som gör ont.