Tiden

En kväll som denna, när man inte har något vettigt att göra kan man komma på sig själv titta på bilder från förr. Fastnade vid bilder från en tid som jag ser som ljus.. en tid då jag tror att jag var lycklig. Det var jag inte, det vet jag. Men på något sätt lyckas jag bara minnas de fina stunderna, de stunder då vi skrattade och hade roligt. När livet inte kändes så fruktansvärt.

Tittade på bilder från 2005. Den sommaren var en av de bästa i hela mitt liv. Det var då vi var i Finland och roade oss, vi festade, hade spårvagnssafari och satt i parken och åt kakor. Det var då jag fann nya vänner som visat sig bli väldigt viktiga för mig.

Jag tittade på bilder från 2006. Jag vet att det var en av de värsta tiderna, den tiden då jag var som sämst.. men i bilderna syns det inte. Det får mig att förstå varför det var svårt för folk att se igenom. T.o.m jag har svårt att se igenom mig själv. Och med tiden har skalet bara blivit tjockare och hårdare.

Jag kom inte ens till 2007. Det blev för mycket på en gång. För mycket saknad. För överväldigande. För påtagligt vilka dåliga val jag gjort, det förstår man ju först såhär i efterhand. Hur illa jag behandlade mig själv. Och andra.

Den är underligt hur minnena förändras med tiden. Man får nya erfarenheter att basera sina känslor för saker med. En sak som då kändes så fruktansvärd kan kännas som ingenting nu, för man har varit med om värre. Tiden förändrar allt. Och framförallt, tiden förändra alla. Åren rycker iväg människor ifrån en. Man växer isär, folk dör, flyttar. Det läker med tiden brukar man säga, men ibland tror jag tiden även stjälper och förstör.

Jag saknar min vän. Jag saknar det som fanns då.. som är långt långt borta nu. Det kommer inte tillbaka, det är ingenting som går att bygga tillbaka. Och i bilderna syns förändringen förrän långt efter den hände. Jag förstod först när det var försent.

Kommer på mig själv att romantisera tider då jag var i botten. Jag gör det inför mig själv, i någonslags hopp om att kunna glömma. Det är farligt att rota för djupt i det gamla, man fastnar lätt i det och det blir en del av nuet.

En dag som denna, när hjärtat är lätt och smärtan är på tillräckligt långt avstånd kan man njuta av de fina stunderna man haft. Man kan sitta och fundera vad fotoalbumet kommer innehålla om något år. Jag ska sortera upp bilderna i fotoalbum, gå igenom händelserna en gång till och försöka få pusselbitarna att gå ihop. Sen ska jag lägga locket på det. Jag vill kunna lägga locket på det. Se framåt.