We

Det var en fin helg. Kramar och levande ljus, prat och lära känna varandra. Närhet.

Igår glädjedansade jag runt i lägenheten till We med Volbeat. Texten till den låten är så himla fin, den får mig att le sådär på riktigt. Gör mig hoppfull.

"I remember a time I believe was fine
But inside my heart broke down in two
Something inside starts to burn like a fire
And I knew it was you"

Jag log. Jag kan le. Och skratta. Njuta. Vara. Jag kan. Det bara behövs en del för att trigga igång det. Idag känns de tyngre. Jag är orolig och det gör ont i bröstet. Svägningarna gör det svårt att hänga med själv och de kommer som slag i bakhuvudet ibland. Verkligheten sm kommer ikapp eller paranoian som spökar. Ingen som vet vilket.

Prata är bra. Lära känna är bra. Det värmer att se insidan av en person man tycker så mycket om.