Illamående

De går hand i hand, ångesten och illamåendet. Idag har jag inte riktigt kunnat få i mig något ätbart, illamåendet är för påtagligt. Försökte med choklad, jag brukar inte ha några problem med att få i mig det, men det var ingen hit. Inte idag.

Medicinen verkar funka rätt bra. Jag har gått från hetsätare till att nästan aldrig vara hungrig eller sugen på något alls. Utan problem med att sluta äta fast det finns mat kvar på tallriken och utan behov att tröstäta. På gott och ont, jag blev av med ett problem men nu har jag inget kvar. Inget sätt att skrämma iväg ångesten och dämpa illamåendet. Jag kunde kräkas, men det skulle bara vara att skapa ett nytt problem och det behövs inte precis.
Ibland saknar jag att inte behöva bry mig om nya ärr.

Jag saknar tiden då jag åkte ut på havet och lämnade alla känslor hemma. De ersattes ju såklart med nya känslor ombord, men det var inte samma hela tiden. Det var en annan värld med andra människor och andra problem. Man behövde inte stanna upp och tänka. Inte känna. Man kunde bara köra på.

Det är inte bekvämt. Inte hur jag än vrider på det. Inte nånstans. Jag vet inte vart jag vill vara men det är inte här, inte nu.